Har två variationer på slutet av kapitlet och jag vet inte riktigt vilket jag ska välja. Det är ingen stor skillnad egentligen, ett par ord mot slutet. Det ena sättet ger kapitlet en lite mystisk, nästan magisk, olycksbådande känsla. Det andra slungar ner kapitlet i en nattsvart grop av tragedi.
Under skrivandet av den här boken har jag medvetet tonat ner ganska mycket av allt som kan tolkas som magiskt på grund av att jag inte vill att läsaren skall lägga för mycket fokus på den aspekten av historien (faktum är att jag tonat ner det så mycket att en stor del av renskrivningen har handlat om att försöka lyfta fram några av de elementen lite mer i ljuset). Just därför vore det kanske uppfriskande att gå på alternativ 1 och slänga in något magiskt (med det menar jag något karaktärerna i kapitlet tolkar som magiskt/övernaturligt, hur det faktiskt ligger till tänker jag inte skriva här). Å andra sidan är det alltid roligt att gräva ner sig i en grop av mörker ;-)
Använder jag för mycket paranteser i mitt bloggande? Hmmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar