Skämmes

Jag ligger efter i bloggandet och det med råge. Jag försökte få niklas att blogga åt mig men han hade inte tid...

hur som haver, här kommer lite snabba omdömen av filmer, böcker och konserter jag sett den senaste tiden:

Filmer:

Watchmen av Zack Snyder (4-/5): väldigt snygg, även om jag tycker att lite mindre slow-mo vore välkommet. Plus dock för att dr. Manhattan fortfarande är naken mestadels av tiden, för alla scenerna med Nixon och för att de inte ändrat på slutet. Filmen börjar sjukt bra, men efter första 40 minuterna får filmen inte längre tid till att gå in på djupet hos flera av karaktärerna och många av de scener som jag tror skulle gett filmen den dynamik som gör seriealbumet lysande har fått stryka på foten i denna bioversion av filmen. I väntan på director's cut så får Watchmen en svag fyra i betyg. Men bara öppningsmontaget till Dylans the times they are a-changing var värt att betala för att se på bio två gånger.


Böcker:

Brisingr av Christofer Paolini (2+/5): Jag tänker lite på Paolini som Fantasyn's Dan Brown, det är lättläst, går snabbt framåt och det är egentligen inte särskilt upphetsande. Dock finns det ett par saker som imponerar på mig med Paolini's Arvtagar-serie, och det är dels att han själv orkar skriva den här historien som i princip är Star Wars i Lord of the Rings Middle Earth, och dels att han faktiskt levererar på alla de löften som han ger läsaren. Paolini är konsistent, han gör det han gör fullt ut, och kanske är det här inte sämre än David Eddings eller J.K. Rowlings böcker... men har man läst dem kan man nog hoppa det här och istället ge sig på Robin Hobb, Brandon Sanderson eller Robert Jordan. Jag kommer att läsa fjärde och avslutande delen i den här serien när den väl kommer, och sen hoppas jag att Paolini lyckas komma på något orginelt och

Ender's Game av Orson Scott Card (4/5): Kort, spännande och förvånansvärt våldsam på sina ställen. Den levde kanske inte riktigt upp till de förväntningarna som jag hade men de gjorde mycket coola grejer när de tränade på att slåss i tyngdlöshet. Välskriven.

The Road a Cormac McCarthy (3/5): fin historia om en man och hans son som vandrar runt i ett öde USA efter ett tredje världskrig (eller nåt i den stilen) på jakt efter en fristad. Finns inte så mycket mer att säga. kommer snart som film med Viggo Mortensen i huvudrollen, och historien borde göra sig mycket bra på bioduken.

The White Plauge av Frank Herbert (3+/5): En fascinerande historia om en man som släpper lös ett virus som endast dödar kvinnor och sedan vandrar runt i en värld som måste reagera snabbt för att förhindra att hela mänskligheten inte utrotas. Alla som läst Herbert's Dune-böcker vet att han är en mästare på att tänka i flera led angående vilka konsekvenser som saker och ting får, och det som är intressantast med den här boken är just att läsa om hur religioner förändras, hur det politiska klimatet förändras och synen på kvinnans roll i samhället förändras. Men storyn håller inte riktigt hela vägen även om den tar sig igen mot slutet. Mitt tips blir att vänta med den här boken tills efter det att ni har läst Dune och Hellstrom's Hive och se om ni då fortfarande är sugen på mer av Herbert.

Konserter:

Metallica i Globen 7/3 (4/5): Sjukt jävla bra. Metallica i högform levererar godbitar som Harvester of Sorrow, No Remorse och Fight Fire With Fire men bäst är ändå låtarna från nya albumet som verkligen får liv live (...?). Den låt som växer mest av att spelas live är All Nightmare Long. Bäst av allt är nog Cyanide. Det som hindrar den här spelningen från att kamma hem full pott är att Sad But True, Nothing Else Matters, Enter Sandman och One är ganska tråkiga att höra varje gång Metallica är i stan. Grabbarna borde göra likadant med dem som de gör med Battery, For Whom the Bell Tolls och Fuel: spela dem ofta, men tillräckligt sällan för att man ska uppskatta dem som fan när man får höra dem.

Metallica i Globen 8/3 (3/5): En inställd spelning är också en spelning som Lundell sagt en gång i tiden, och jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt som jag lider med (och skrattar lite) åt de som köat i timmar i regnet för att komma in på globen för att se sina hjältar så kan jag inte annat än säga att det här lätt är den bästa inställda spelning som jag varit på. Lars Ulrich borde få prata mer under konsertena. Ett litet minus för att jag måste betala för en ny resa till stockholm i maj och dessutom ta ledigt från jobbet tre dagar på grund av detta, men men.. vad gör man inte för att få se en show som den kvällen innan en gång till?